Just precis i denna stund i mitt liv känner jag inte alls igen mig själv. Känner mig känslokall, dock verkligen inte när de gäller mina vänner eller familj, men när de gäller kärlek. Jag brukar aldrig vara personen som är känslokall, jag är en tjej som visar mina känslor, väldigt ofta och hur mycket som helst. Om jag tycker om någon då visar jag de och om jag inte tycker om någon då visar jag de också, ja så lätt är det. Men när de gäller killar och kärlek känner jag mig väldigt rädd för att visa känslor för tillfället. Men, jag vill bli förälskad, inte kär, förälskad... Jag vill att det ska pirra i magen på grund av den där killen, jag vill känna fjärilar i magen när jag får ett sms, jag vill kramas och pussas och mysas osv osv osv. Men för att bli förälskad måste känslor komma in i bilden och det är något jag verkligen inte vill just nu. Jag är helt enkelt för rädd för att bli sårad, för det är något jag varken har tid med i mitt liv just nu eller först och främst inte ens vill bli igen. Ja, om man är rädd för att bli sårad är det ju kanske inte så konstigt att vara känslokall heller så att... Men som vanligt tänker jag för mycket men den killen som skulle få mig på fall i detta nu, den killen skulle nog vara en på miljonen kan jag säga😉👏