âđŒïž
Det hÀr att alltid vilja alla andras bÀsta, att alltid vilja fÄ mina nÀra och kÀra att mÄ bra.
Ja, det Àr nÄgot jag stÀndigt strÀvar efter. Jag vill verkligen att alla jag bryr mig om ska mÄ bra. Jag skulle verkligen göra allt för att dom jag Àlskar ska mÄ bra. Om nÄgon runt omkring mig mÄr dÄligt, dÄ gör de ont i hela mig. DÄ vill jag bara ge mitt leende till den personen, allt för att se personen glad. MÄnga gÄnger offrar jag hela mig sjÀlv för att fÄ andra att ha ett leende pÄ lÀpparna. Ibland offrar jag alldeles för mycket för personer som inte alls skulle göra hÀlften för mig som jag gör för dom.
Jag vet inte varför de blivit sÄ. Men mitt vÀlmÄende Àr sÄ liten prioritet i mitt liv, för de finns inte tid för, de runt omkring mig Àr tusen gÄnger viktigare.
Men ibland Ă€r de viktigt att tĂ€nka pĂ„ och prioritera sig sjĂ€lv ocksĂ„. För dom som verkligen Ă€lskar dig och bryr sig om dig pĂ„ riktigt, dom tycker Ă€ven att de Ă€r viktigt att du sjĂ€lv ocksĂ„ mĂ„r braâ€ïž
LIVET JUST NU
Kanske jag ska börja skriva lite hÀr igen.
Kul att kolla tillbaka pÄ inlÀgg och se vad man har gjort och hur man har mÄtt.
Livet just nu dÄ...
Jobb. Det Àr mitt liv just nu.
Dricker vin ibland. UmgÄs med vÀnner. Saknar min familj.
Jobbet ger mig sjukt mycket förtillfÀllet.
Jag trivs, jag fÄr annat att tÀnka pÄ.
Familj och vÀnner sÀger ofta att det inte gör nÄgot att va ledig ibland.
Men jag fÄr rent utsagt panik av att vara ledig.
Det kan bara skönt en dag sÄdÀr men inte flera dagar i strÀck.
Blir alldeles för rastlös. Det hÀnder inget om dagarna.
Det behöver hÀnda nÄgot i mitt liv.
Visst har jag planer, men de Àr en tid lÀnge fram.
Jag vill att saker ska ske nu. Inte sen, nu.
Absolut, det Àr upp till en sjÀlv om saker ska hÀnda.
Men jag behöver nog stadga mig lite.
FÄ ordning i lÀgenheten osv.
Bara kunna slappna av och finna lite ro.
Men de Àr ju lÀttare sagt Àn gjort sÄ att sÀga, haha.
...
Mamma sÀger de till mig-"du mÄste sluta vara sÄ rÀdd att bli sÄrad igen, sluta spela kÀnslokall, för det Àr du inte" men de Àr sant, jag Àr livrÀdd att bli sÄrad igen, klart man blir kÀnslokall dÄ? Klart man inte vill bli kÀr eller ens fÄ den minsta kÀnsla för en kille, för de kan ju faktiskt leda till att man blir sÄrad? Jag tror att alla som en gÄng blivit sÄrad Àr hur rÀdda som helst att behöva bli de en gÄng till. Att fÄ uppleva en av de vÀrsta kÀnslorna i livet. Att fÄ sitt hjÀrta fullstÀndigt krossat. Efter den dagen har jag lovat mig sjÀlv att aldrig ge mitt hjÀrta till nÄgon som en gÄng kommer ge tillbaka det trasigt.
Men faktiskt, jag mÄste börja vÄga. Jag vill inte sitta dÀr ensam sen. Jag Àlskar att uppvakta den jag Àr kÀr i. Jag Àlskar att veta att jag Àr nÄgons. Jag Àlskar att vakna upp brevid den jag Àlskar. Jag Àlskar ju kÀrlek överhuvudtaget. Jag Àr ju faktiskt en kÀrleksfulltjej.
Men jag Àr livrÀdd.
GOODBYE
THANKS
